Dagen har känts lång, jag är trött och känner mig lite nere. Jag misstänker att min svacka under eftermiddagen har med att göra att jag har för många projekt och aktiviteter igång samtidigt. Det är det som är så typiskt mig, så fort jag börjar må lite bättre gasar jag i botten till 100 procent, tills jag kraschar igen. Det som bland annat är bra med bloggen är att jag lägger märke till dessa grejer då jag behöver tänka efter vad som egentligen har hänt under dagen. Men det jag gillar med min blogg främst är kommunikation med mina läsare och de bloggar jag själv följer. Att dela med sig av sitt liv och få respons är väldigt givande och värmande.
Mitt mål imorgon är att sätta mig ner och tänka igenom vilka projekt som är viktigast för mig, och vilka aktiviteter jag bör fokusera främst på. Men nu ska jag dricka upp mitt glas med vegansk chockladdryck (gjord på mandel) och sedan släcka lampan och försöka sova.
Idag var jag på möte i stan, träffade min kontakt på psykiatrin, och som vanligt när jag går därifrån känns det sådär. Vet inte riktigt vad jag känner eller tänker. Det känns som samtalen inte ger mig så mycket längre, men jag behöver hjälp. Men känner att något fattas, jag vet bara inte vad.
Under dagen har jag virkat, som jag lärt mig i somras. Att virka har varit det som känts mest positivt. I all ångest finns det något ljust trots allt. Just nu är det bara en liten början till ett par sockor. Men det går ganska fort när jag väl kommer igång.
Bloggen har fått vila ett tag nu, mest därför min energi inte funnits där, eftersom jag har för många bollar i luften som jag inte kan hantera. I alla fall inte i längden. Jag vill helst, mitt mål är att skriva ett inlägg om dagen. Men nu har jag inte ens orkat läsa de bloggar jag följer.
Några av mina många projekt är:
Modifiering av gravljus (måla framförallt)
Rita ”splatter” på min iPad, för ett cd projekt jag arbetar med
Blogga och skriva på min bok (som inte går något vidare)
Sälja på Tradera (över 20 annonser ligger uppe på för bud)
Pussla
Allt detta börjar bli övermäktigt för mig just nu. I början gick det bra, men eftersom mina rutiner, såsom sömn inte riktigt fungerar just nu börjar det bli väldigt jobbigt. Men jag har lovat min psykolog som jag pratat med idag, att bara fokusera på ett projekt, och inte alla. Ibland somnar jag inte fören klockan två på natten. Även nu när jag skriver detta är klockan alldeles för mycket. Men jag kan inte koppla av, det handlar också om att jag inte alltid vill det. För har känt de senaste tre dagarna, då jag har andats ut, tomhetskänslan och ångesten. Livet känns fortfarande mycket tungt efter Dallas har lämnat detta liv. Var han än är nu, saknar jag alltid honom. Jag hoppas bara att han har det bra, och funnit den frid han förtjänar. Men som jag inte alltid kunnat ge honom. Jag känner stor skuld för det. Jag saknar min pälsboll, som jag kunde bära i famnen hur länge som helst utan att han sa ifrån. Jag saknar lukten, och hans mjuka vit bruna päls. Jag saknar allt med honom, även de saker jag tyckte var jobbigt. Det skriker inombords, men samtidigt var det ett beslut som kändes rätt för mig. Men det är fruktansvärt att minnas den stunden jag kände att han slutade andas. Det går inte att skriva om detta utan att gråta.
Nedan kan ni se utvecklingen av gravljuset. Undersidan har jag inte ändrat mer på. Men jag har ändrat lite på ovansidan. Den är klar nu, och jag har sprayat första lagret med gloss för att skapa en djupare och mer färgrik, glänsande yta.
Ovansidan. En ljus himmel
Under en natthimmel
Lila och blå splatter med vita detaljer
Det är allt jag har att säga för stunden. Jag hoppas att ni mår bra, och glöm inte, mitt kvälls motto: sprid kärlek. Inte hat.
Det går sakta men säkert framåt. Just nu väntar jag på primern ska torka helt. Sprayade igår eftermiddag. Jag tejpade för de områden där det inte får komma spray med maskeringstejp, tejpen hjälper även till när man ska måla. Primern blir torr fort, men man bör vänta i 24 timmar. Tålamod är inte min starkaste sida, men jag vill att resultat ska bli det bästa, så jag kommer vänta till början av kvällen. Sedan är det dags för det roliga, att måla. Jag kommer börja med ett vitt lager. Ska måla så tunt som möjligt, så det finns en chans att jag målar två lager med vitt.
Om ni läst förra inlägget jag skrev, så har Dallas, min katt fått somna in. Jag köpte ett gravljus att ha i hans minneshylla, ett som går på batterier. Tyvärr glömde jag ta en bild före jag började arbeta på ljuset, hittade visserligen en äldre bild, men kvalitén är usel.
Det första steget, eftersom locket är av plast, är att slipa så locket får en grövre yta (inte för grovt. Det ser ut som det på bilden, men ytan är fortfarande len), då jag sedan ska spraya på plastic primer, för att färgen ska sitta bättre sen.
När jag är kreativ finns det inget prydligt, speciellt i början på en dikt. Jag försöker skriva ner bilderna jag har i mitt huvud, istället för att hitta ett flytande språk från första början. Allting är kaos. Men det är precis så det ska vara. För mig är det naturligt, som den konstnärssjäl jag är.
Nattlyktan 