När jag är kreativ finns det inget prydligt, speciellt i början på en dikt. Jag försöker skriva ner bilderna jag har i mitt huvud, istället för att hitta ett flytande språk från första början. Allting är kaos. Men det är precis så det ska vara. För mig är det naturligt, som den konstnärssjäl jag är.
Känner någon igen sig?
Nattlyktan 