Möte och virkning

Idag var jag på möte i stan, träffade min kontakt på psykiatrin, och som vanligt när jag går därifrån känns det sådär. Vet inte riktigt vad jag känner eller tänker. Det känns som samtalen inte ger mig så mycket längre, men jag behöver hjälp. Men känner att något fattas, jag vet bara inte vad.

Under dagen har jag virkat, som jag lärt mig i somras. Att virka har varit det som känts mest positivt. I all ångest finns det något ljust trots allt. Just nu är det bara en liten början till ett par sockor. Men det går ganska fort när jag väl kommer igång.